# Socialt jobb som introvert Author: Blanksteg Hej! Har man ett jobb som är socialt (t.ex. försäljarjobb), är det bara att bita ihop då och låtsas att man är extrovert/utåtriktad? Eller kan man på något sätt hitta ett sätt att klara av jobbet utan att behöva låtsas vara någon man inte är? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag skulle säga att låtsas va social. Annars kanske man får hitta ett annat jobb som är mer passande? Men huvudsaken är att vara glad, trevlig och välkomnande mot kunderna. Jag låtsades hårt när jag jobbade i kiosk, det var rätt kul. Vissa försökte inte ens, och det ger ju inte heller något bra intryck från kundernas sida, det var lite tråkigt. ## Comment 2 Author: jsson84 intressant eftersom jag själv jobbar socialt i klädesbutik sen typ tio år tillbaka. men känns ändå tryggt efter ett tag för det blir en roll att gå in i. nu när jag studerar till förskollärare känner jag dock viss osäkerhet.. men samtidigt så vet jag att efter ett tag när jag känner mig trygg (efter några månader) blir det alltid lättare. vad har ni för tips och verktyg när det blir tufft att "försöka"? ## Comment 3 Author: Blueberry95 Jag jobbar med ett socialt jobb, men låtsas för det mesta. Vissa dagar när jag är trött går det dock inte... Försöker alltid samla på mig lite energi på morgonen när jag sitter på bussen. Det är konstigt, för jag vill gärna vara social med alla och skratta och prata som jag ser att andra gör, men jag vill samtidigt sitta hemma själv.😊 tror att det i slutändan är samhället som gjort att vara introvert är något fult... Därför känner många skam och blir aldrig nöjda med sig själva. ## Comment 4 Author: Soligajag1 Hejsan "Blanksteg" 🙂  Nej , man kan inte låtsas att vara utåtriktad , social om man inte är en sådan person som älskar att prata med männsikor till 100% , det syns på dig tills slut att du jobbar för lönen skull o inte engagerar dig i jobbet .  Jag har alltid varit Extrovert/ utåtriktad, men, , när jag har jobbat en hel dag, tagit hand om mina gäster till 100% så vill jag bara hem o sitta i lugn o ro, ta en promenad , men i lugnet vill jag vara då.  🙂 koppla av.  Kram // soligajag1 ## Comment 5 Author: Eldflinga Jag är egentligen introvert, men har alltid hamnat i sociala positioner inom mitt yrkesliv (Arlanda transithallen, lärare, systembolaget, växeltelefonist, tågvärdinna mm). Jag har klarat det bra därför att jag lagt balansen där den passar mig - mycket social på jobbet men även unnat mig mycket ensamtid hemma.  (Svårt när barnen var små dock.)  Mitt knep när det tar emot är att ständigt le för då behöver man inte alltid säga något utan uppfattas som trevlig ändå (leendet regleras av muskel och kan övas upp, hur man än mår innerst inne, inget jag rekommenderar men om man måste så..) och hitta något i själv jobbet som intresserar mig förutom själv kundkontakten. Att lära mig om vin samtidigt som jag expedierat kunder, att få känna mig lite betydelsefull i relationen till mina elever, att titta på folks olika beteenden på flygplatsen, att se nya platser som tågvärdinna mm.  Jag har aldrig lyckats hålla intresset uppe och klarat av att vara social under en längre tid på samma plats, två till högst fem år, för sedan är jag dödsless på rutinen, därför har jag också sagt upp mig när det blivit för jobbigt, och hittat ett annat jobb där jag kan frammana ett intresse för något. (jag är inte så trygghetssökande när det gäller det, jag tror alltid att det löser sig på något vis) Många meriter från olika arbeten har också gjort mig lite intressantare i företagens ögon, men jag har aldrig berättat hela sanningen om varför jag bytt arbetsområde så ofta. 😉Även jag går in i en "roll" på mina arbeten - jag kan ge sken av att vara social, även om jag innerst inne är en enstöring och trivs bra med det (så länge det är i balans) - för kunskapen som behövs för arbetet kan man alltid lära sig - det handlar ju oftast bara om vilka rutiner som finns på just den arbetsplatsen. Ett annat knep när det är för jobbigt har för mig varit att fråga något, jobbrelaterat eller privat - för alla tycker i princip om när någon lyssnar - och jag kan slappna av och bara lyssna en stund, utan att jag för den skull behöver tänka ut ett eget svar tillbaka. 🤐 Tror att alla har olika knep, men kanske kan någon av mina vara till hjälp för någon.. ## Comment 6 Author: Loris M (Vill börja med att säga att det är synd att sajten ligger och vilar. Den startades men sedan hände ingenting. Synd, för jag tror att det finns många som skulle vilja vara med om de visste att sajten fanns. ) #5 Jag har lite liknande erfarenheter som du. Har alltid varit introvert men "tvingats" vara social framförallt genom jobbet. Idag skulle jag nog säga att jag tränat upp min förmåga att samspela och vara social så jag betraktar mig som ambivert. Trivs i mitt eget sällskap och behöver mycket egentid. Men kan uppskatta även att träffa andra, prata, umgås och stå i centrum. Dina knep är bra, speciellt det sista som jag själv använt många gånger. De flesta tycker om att prata om sig själva så det är ett säkert kort. 😃 Vad gäller fråga i #0 så tycker jag att det inte handlar om "att vara någon man inte är". Vi är på många olika sätt i många olika sammanhang. Vi är inte en och samma i alla situationer. Vissa situationer kräver att vi är på andra sätt än vi brukar vara och vissa "roller" känner vi oss mer bekväma med än med andra. Jag brukar tänka att mitt jobb kväver att jag är på ett visst sätt och då spelar jag den rollen (utan att för den skull behöva ge upp mig själv). Hoppas att det inte var för obegripligt. ## Comment 7 Author: ixtab jag kan inte låtsas att jag är social. Jag har ett par nära vänner och min familj, det räcker så gott. När det gäller jobb har jag alltid valt jobb där jag kunnat sitta själv, eller vara själv. Natt jobb som stationär vakt mm. ## Comment 8 Author: Loris M #7 Och det ska ingen behöva tvingas till tycker jag. Trivs man med att vara den man är och inte vill förändra något så är det så. Att hitta passande jobb där man inte behöver vara social, går ju alltid. ## Comment 9 Author: [Borttaget] Jag har ett mycket socialt jobb och när jag är på jobbet går jag alltid in i någon slags roll. Tänker inte på det och trivs väldigt bra, det ingår att le och vara social på jobbet. Men det räcker med att det blir rast, så sitter jag ofta lite för mig själv om jag får tillfälle. I övrigt är jag definitivt introvert och umgås väldigt lite med folk.